Hej och välkommen till min sida, roligt att just DU hitta hit.
Detta är min sida men jag blir glad om du är med och berrikar med din kunskap, ideer och funderingar så länge det rör sig inom temat.
VEM ÄR JAG DÅ?
Jo Anna heter jag och är född 1986, yngst av tre syskon och av kristna föräldrar.
Trots allt jag varit med om försöker jag ha en positiv syn på livet för jag vet att det vänder nångång.
KORT RESUME AV MITT LIV SÅ HÄR LÅNGT
:
Våren det år jag gick i 5e klass upptäckte man att min syster hade en hjärntumör och jag lovar hela familjens liv förändrades den dagen vi fick det beskedet.
Mina föräldrar gjorde så gott de kunde men för att brorsan och jag skulle få lite space så bodde vi i perioder hemma hos min bästa kompis Elle och hennes underbara familj som verkligen gav oss det andrum som vi behövde ibland.
Livet rullar på och jag dövar känslor dumt nog med att äta redan då, inte jämt med ibland.
På hösten när jag just börjat 7an så råkar mina föräldrar ut för en helt onödig bilolycka och dör omedelbart båda två.
Nu förändras vårt liv kan jag lova!
Elles familj tar emot oss med öppna famnen och vi får bo hemma hos dem.
6v efter våra föräldrars tragiska död så tar syrrans hjärntumör över och hon orkar inte utan förlorar kampen med oss alla närvarande.
Så jobbigt att återigen tampas med döden.
Min bror som det läsåret tar studenten han väljer att efter den dra iväg ut på världsluff med några vänner, han blev kvar hos sin kärlek som han träffa då och nu är gift med.
Själv bodde jag kvar hos Elle men jag hade tappat gnistan och åt mer och mer, efter ett långt samtal med Anita ( elles mamma) och div andra inblandade, under våren i 9a, så fann vi alla att jag behövde en paus ett tag och komma bort ett slag.
I samma veva hade Anitas vännina Leonore nyss fåt en liten bebis och sökte en barnflicka, jag kände det kunde vara nåt för mig och alla vuxna runt mig tyckte också att det var en bra ide och samtidigt skulle jag läsa och lära mig landets språk.
Avresan blev sensommaren istället för att påbörja gymnasiet.
Å så nervös och förväntansfull jag var, Anita var med 1a v men där och då kände jag någonstans att nåt bra skulle komma i allt som skett.
Leonore och hennes man tog emot mig med samma öppna famn som Anita en gång gjort och jag kände att nu är jag hemma, de har även taget emot min bror och våra egna familjer vi har fått idag.
Ja jag kände mig hemma och plugga språket, tog hand om deras lilla bebis och levde upp, även om jag fortsatt äta så mådde jag bättre på nåt oförklaret sätt.
8v senare satt jag på ett cafe och bara njöt av atmosfären och min lediga dag.
Den dagen skedde min förändring.
In genom cafedörren kliver jordens snyggaste kille in och jag föll, vi utbytte blickar och modig som han var kom han och slog sig ner vid mitt bord.
7e himlen hörni :-)
Thomas fick kämpa och kämpa ännu lite mer under ganska lång tid innan jag våga ge med mig och lita på att han inte skulle dö för att han umgicks med mig, han höll ut och det är jag glad för för idag har vi varit gifta sedan nyåret 2005 och tillsammans har vi varit längre.
Idag har vi utökat vår familje med tre härliga och unika barn, tvillingarna Noah och Theo födda senare under året 2005.
2009 föddes vår Ella.
MEN VAD HÄNDE undrar ni kanske jag skulle ju tillbaka till Sverige och börja gymnasiet var tanken.
Under mitt barnflickeår så levde jag upp och livsgnistan tändes igen hos mig och ja jag var hem och hälsa på hos Elles och familjen med jämna mellanrum, men jag hamna då i svackor och gick ner mig.
Alla minnen flöda över och ja jag mådde dåligt och det syntes tydligen för tillslut hade de vuxna runt mig ett möte och man la fram det förslag de trodde jag skulle må bäst av då.
Jag skulle få bo kvar hos Leonore och hennes familj mot att jag gick motsvarande gymnasiet där och skötte mig.
Å så glad jag blev...
Jag under hela den tiden umgicks jag flitigt med Thomas och vi blev ett par på allvar men skolan kom alltid först när gymnasiet var avklarat så fortsatt jag på univeritetet och gick såsmåning om ut som toppstudent därifrån och idag kan jag om jag vill vara hemmafru och leva på min man om jag vill.
Jag hade större drömmar vill jag lova för just nu har jag ett toppjobb som jag länge sucktat efter och ja vissst ser mitt liv annorlunda ut idag mot om mina föräldrar levt
det går inte att sticka under stol med och jag har ingen aning om hur det kan sett ut, men jag vet att jag våga klivet och våga göra nåt åt situationen när jag mådde dåligt och just nu ser jag bara fördelar för jag har vunnit så mycket.
VUNNIT?
Ja som jag ser det för jag föddes in i en fantastisk biologisk familj som älska mig enormt, den familj fick jag till låns, ja förutom brorsan som jag har en fantastisk kontakt med idag trots avståndet.
Micke jag älskar dig och saknar dig när vi inte ses, tack för att du finns kvar.
Jag togs emot att min nya jordiska familj med öppna famnen, dvs Elles familj, som gett mig så mycket och som ser både brorsan och mig som en del av sin familj.
Ni vet att kärleken är enorm för er alla.
Ytterligare en gång fick jag en familj som tog emot mig med öppen kärleksfull famn, Leonore ja ni har utökat familjen till 5 barn nu men jag vet att ni även ser mig som en del av er familj och det bringar mig glädje och lycka för jag känner bara kärlek för er och är glad för den omsorg ni ger mig, min bror och våra egna familjer
Thomas familj har även de med kärlekfulla armar tagit emot mig och har även de en del av den trygghet som jag känner idag.
Med glädje kan jag faktiskt säga att jag älskar mina svärisar och Thomas syskon, även om jag inte alltid håller med dem så finns kärleken
Thomas jag är evigt glad för den dagen på cafeet och för allt du gjort och gör för mig.
Jag älskar dig mer och mer för varje dag som går och är otroligt stolt att få vara din fru.
THEO, NOAH och ELLA ni är mina fina fantastiska underbara barn, lika älskade alla tre för just den unika person ni är och håller på att utv till.
Ni är en sann inspirationskälla.
Trots de jobbiga åren som lärt mig mycket om livet, om sorg och framförallt mycket om mig själv så tycker jag att jag klarat mig bra.
Det är en tuff kunskap jag fått och även om jag saknar mina föräldrar och min syster och vill ha tillbaka dem hit till jordelivet, så vill jag inte vara utan den kunskapen.
Jag vill bara ha fått kunskapen på annat sätt en på det sätt jag nu fått den på.
Visst jag har gått upp i vikt och det är ett destruktivt sätt att känsloäta, men nu är det slut och jag ska gå ner i vikt och JAG KOMMER LYCKAS även om det kommer ta tid.
Lev väl och peppa gärna för det kommer behövas
Anna
